Finns ingen bra rubrik för detta inlägget..
Johan och jag har iallafall gått ifrån varanndra. Han lämnade mig för ca 2 veckor sedan. Skälen till varför han lämnade mig vill jag nog inte skriva ut här ännu. Men så är fallet iallafall.
Jag bor kvar i huset och han har för tillfället flyttat hem till sin mamma. Den 1:a augusti flyttar han till egen lägnehet här i jämjö. Lovis är lika mycket hos sin pappa som hos mig. Vi kör inte varannan-vecka för det blir på tok för länge för henne utan 3 nätter hos honom och 3 nätter hos mig ungefär. Hur Lova tar denna seperationen vågar jag inte svara på ännu. Hon älskar att bo och umggås med sin farmor iallafall för hon gör inget annat än att tjata efter sin "famo".
Hur seperationen har tagit på mig vet jag inte heller. Jag har ju aldrig i hela mitt liv bott själv och johan och jag var tillsammans i 6 år så jag är helt klart beroende av honom, men om jag saknar själva honom vet jag inte. Det har varit tungt och känts konstigt nu på senaste tiden mellan oss så att han valde att lämna mig kan jag nog säga var bra. Klart jag tycker detta är oerhört sorgligt för Lovis skull men vi mådde inte bra ihop på sista tiden utav en anledning jag inte visste då men som jag misstänkte.
Saker har kommit upp till ytan, saker som gör mig djupt deprimerad. Jag rasar i vikt trots att jag äter. Sover väldigt dåligt och är super stressad. Jag har ju mycket kvar att göra i detta huset. Lovas rum ska renoveras, hallen, vardagsrummet och kakel ska sättas i köket. Tack och lov har jag så många nära som hjälper mig och ställer upp. Jag är så glad att jag har dom jag har i min närhet.
Jag vill så gärna skriva ut en massa här, men det känns som att jag är elak då. Vilket jag absolut inte tycker jag är, men man ska väl inte hänga ut folk här.. En dag kanske jag skriver om det.
Johan och jag är iallafall vänner så gott det går. Han har sårat mig till det yttersta så jag håller en väldigt god min för Lovas skull. Jag gör allt för att han ska ta detta så lindrigt som möjligt bland annat då att vara vän med hennes pappa. Vi ställer upp för varandra och så så det känns bra.
Men det är ju såklart ensamheten som är värst. När inte Lova är här så är det mycket jobbigare. Och det är en väldans stor omställning för mig att inte ha henne här dygnet runt. Jag saknar henne så det gör så ont i hjärtat när hon är hos sin pappa, men det är bäst för henne. Min lilla lilla flicka.
Nu är hon hos Johan, jag var och lämnade henne där innan. Det är tur jag har jobb iallafall så jag har något att se fram emot om dagarna.
Och påtal om jobb, härromdagen så gick brukaren bort också. Det gick väldigt fort och jag hann inte alls med. Som pricken över iet.
ja jag vill väl inte påstå att livet leker just nu. Men jag kommer fixa detta i sinom tid. Jag får helt enkelt lära mig det. Men jag är sårad, arg och ledsen och det kommer jag nog alltid vara innerst inne..
Det var bara detta jag kände att jag behövde skriva om lite...
Du vet att vi finns här för dig Sara och Lova, du vet vi älskar er, din Loppa!!! <3
Det är så tråkigt att läsa om det här. Men jag skickar en stor styrkekram från skåne och hoppas på att tiden läker alla sår. Jag tycker du har varit så jäkla cool och stark hela tiden som har fixat skolan och jobb och allt sen du blev mamma, så detta fixar du säkert!! Kram från gamle grannen
Fy vad tråkigt att höra Sara! :( hoppas att både du & Lova mår bra! Kram <3
hoppas allt löser sig, vet inte vad som hänt men hoppas att allt bli bra med dig. du verkar vara en tuff persom som klarar allt
Hur har de gått? Hoppas de löst sig och att ni tar er vidare.
För det första tycker jag hon är för liten för att slängas fram och tillbaka och speciellt utan några rutiner. Varför inte varannan vecka, tror de är bättre i så fall. Och varför gnälla och inte ta vara på dagarna med henne istället? Är du Barnledig, se till att göra allt du inte kan göra med henne och ta vara på dagarna med henne och tillbringa bara tid med henne dagarna du har tillsammans med henne. Du lever ett halvt liv utan henne, varför vara så självupptagen och priotera bort dagar tillsammans med henne. Då tycker jag inte man ska gnälla. Men de är bara mitt tycke!!
