Finns ingen bra rubrik för detta inlägget..
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva eller vart jag ska börja.
Johan och jag har iallafall gått ifrån varanndra. Han lämnade mig för ca 2 veckor sedan. Skälen till varför han lämnade mig vill jag nog inte skriva ut här ännu. Men så är fallet iallafall.
Jag bor kvar i huset och han har för tillfället flyttat hem till sin mamma. Den 1:a augusti flyttar han till egen lägnehet här i jämjö. Lovis är lika mycket hos sin pappa som hos mig. Vi kör inte varannan-vecka för det blir på tok för länge för henne utan 3 nätter hos honom och 3 nätter hos mig ungefär. Hur Lova tar denna seperationen vågar jag inte svara på ännu. Hon älskar att bo och umggås med sin farmor iallafall för hon gör inget annat än att tjata efter sin "famo".
Hur seperationen har tagit på mig vet jag inte heller. Jag har ju aldrig i hela mitt liv bott själv och johan och jag var tillsammans i 6 år så jag är helt klart beroende av honom, men om jag saknar själva honom vet jag inte. Det har varit tungt och känts konstigt nu på senaste tiden mellan oss så att han valde att lämna mig kan jag nog säga var bra. Klart jag tycker detta är oerhört sorgligt för Lovis skull men vi mådde inte bra ihop på sista tiden utav en anledning jag inte visste då men som jag misstänkte.
Saker har kommit upp till ytan, saker som gör mig djupt deprimerad. Jag rasar i vikt trots att jag äter. Sover väldigt dåligt och är super stressad. Jag har ju mycket kvar att göra i detta huset. Lovas rum ska renoveras, hallen, vardagsrummet och kakel ska sättas i köket. Tack och lov har jag så många nära som hjälper mig och ställer upp. Jag är så glad att jag har dom jag har i min närhet.
Jag vill så gärna skriva ut en massa här, men det känns som att jag är elak då. Vilket jag absolut inte tycker jag är, men man ska väl inte hänga ut folk här.. En dag kanske jag skriver om det.
Johan och jag är iallafall vänner så gott det går. Han har sårat mig till det yttersta så jag håller en väldigt god min för Lovas skull. Jag gör allt för att han ska ta detta så lindrigt som möjligt bland annat då att vara vän med hennes pappa. Vi ställer upp för varandra och så så det känns bra.
Men det är ju såklart ensamheten som är värst. När inte Lova är här så är det mycket jobbigare. Och det är en väldans stor omställning för mig att inte ha henne här dygnet runt. Jag saknar henne så det gör så ont i hjärtat när hon är hos sin pappa, men det är bäst för henne. Min lilla lilla flicka.
Nu är hon hos Johan, jag var och lämnade henne där innan. Det är tur jag har jobb iallafall så jag har något att se fram emot om dagarna.
Och påtal om jobb, härromdagen så gick brukaren bort också. Det gick väldigt fort och jag hann inte alls med. Som pricken över iet.
ja jag vill väl inte påstå att livet leker just nu. Men jag kommer fixa detta i sinom tid. Jag får helt enkelt lära mig det. Men jag är sårad, arg och ledsen och det kommer jag nog alltid vara innerst inne..
Det var bara detta jag kände att jag behövde skriva om lite...
Johan och jag har iallafall gått ifrån varanndra. Han lämnade mig för ca 2 veckor sedan. Skälen till varför han lämnade mig vill jag nog inte skriva ut här ännu. Men så är fallet iallafall.
Jag bor kvar i huset och han har för tillfället flyttat hem till sin mamma. Den 1:a augusti flyttar han till egen lägnehet här i jämjö. Lovis är lika mycket hos sin pappa som hos mig. Vi kör inte varannan-vecka för det blir på tok för länge för henne utan 3 nätter hos honom och 3 nätter hos mig ungefär. Hur Lova tar denna seperationen vågar jag inte svara på ännu. Hon älskar att bo och umggås med sin farmor iallafall för hon gör inget annat än att tjata efter sin "famo".
Hur seperationen har tagit på mig vet jag inte heller. Jag har ju aldrig i hela mitt liv bott själv och johan och jag var tillsammans i 6 år så jag är helt klart beroende av honom, men om jag saknar själva honom vet jag inte. Det har varit tungt och känts konstigt nu på senaste tiden mellan oss så att han valde att lämna mig kan jag nog säga var bra. Klart jag tycker detta är oerhört sorgligt för Lovis skull men vi mådde inte bra ihop på sista tiden utav en anledning jag inte visste då men som jag misstänkte.
Saker har kommit upp till ytan, saker som gör mig djupt deprimerad. Jag rasar i vikt trots att jag äter. Sover väldigt dåligt och är super stressad. Jag har ju mycket kvar att göra i detta huset. Lovas rum ska renoveras, hallen, vardagsrummet och kakel ska sättas i köket. Tack och lov har jag så många nära som hjälper mig och ställer upp. Jag är så glad att jag har dom jag har i min närhet.
Jag vill så gärna skriva ut en massa här, men det känns som att jag är elak då. Vilket jag absolut inte tycker jag är, men man ska väl inte hänga ut folk här.. En dag kanske jag skriver om det.
Johan och jag är iallafall vänner så gott det går. Han har sårat mig till det yttersta så jag håller en väldigt god min för Lovas skull. Jag gör allt för att han ska ta detta så lindrigt som möjligt bland annat då att vara vän med hennes pappa. Vi ställer upp för varandra och så så det känns bra.
Men det är ju såklart ensamheten som är värst. När inte Lova är här så är det mycket jobbigare. Och det är en väldans stor omställning för mig att inte ha henne här dygnet runt. Jag saknar henne så det gör så ont i hjärtat när hon är hos sin pappa, men det är bäst för henne. Min lilla lilla flicka.
Nu är hon hos Johan, jag var och lämnade henne där innan. Det är tur jag har jobb iallafall så jag har något att se fram emot om dagarna.
Och påtal om jobb, härromdagen så gick brukaren bort också. Det gick väldigt fort och jag hann inte alls med. Som pricken över iet.
ja jag vill väl inte påstå att livet leker just nu. Men jag kommer fixa detta i sinom tid. Jag får helt enkelt lära mig det. Men jag är sårad, arg och ledsen och det kommer jag nog alltid vara innerst inne..
Det var bara detta jag kände att jag behövde skriva om lite...
Frånvaro
Usch vad jag mår dåligt. Allting slår ut och blommar nu och jag är ju pollenallergisk som självaste tusan. Tål absolut ingenting som finns ute. Allergin gör mig fruktansvärt trött, sur, irriterad och allmänt deppig faktiskt. På förmiddagran är det kört att vara ute. Det går liksom inte. Det är ju ofta då alla klipper sina gräsmattor eller sånt och då är jag fruktansvärt dålig hela dagen sen. Eftermiddagarna går lite lättare.
Sen äter jag ju mediciner för detta. men dom fungerar inte alls, utan dom gör mig BARA tröttare. Fick ett nässpray utav Fia när dom var här i lördags oh grillade lite. Nässprayet verkar faktiskt bra. Jag är iallfall inte helt igenbommad i snoken. Men istället så svider det i näsan. Men hellre det då.
Men men, så är det. Ber till gud bara att Lova inte kommer åka på detta. Usch och fy säger jag bara. Jävla årstid!!
Iallafall, idag har jag jobbat som vanligt. Jobbar ju ungefär 5 dagar i veckan. Trivs fortfarande hur bra som helst på jobbet och ser alltid fram emot att få jobba.
Lovas kusin Stella med familj har varit här på lite hamburger grill ikväll. Det är en sådan rolig ålder nu för Lova. Kusinen är ju 2 månader äldre och nu ser man hur dom leker med varann. Dom härmas, springer, hoppar, dansar och tjoar. Så jäkla söta är dom.
Annars har det inte hänt sådär jätte mycket den sista tiden. Älskar iallafall att värmen börjar komma sakta men säkert. Har en jädrans massa bilder som jag vill lägga upp på Lova. Tänkte sätta mig en dag och gra det nu i veckan. Det som är så tråkigt på blogg.se är att man bara kan ladda upp 1 bild i taget. det hade varit så smidigt om man kunde ladda upp åtmisntonde 10 åt gången. kanske kommer till framtiden?
fast nu blev jag jtte sugen på att fixa lite på utseendet så kanske att jag lägger lite tid på det nu då.
Sen äter jag ju mediciner för detta. men dom fungerar inte alls, utan dom gör mig BARA tröttare. Fick ett nässpray utav Fia när dom var här i lördags oh grillade lite. Nässprayet verkar faktiskt bra. Jag är iallfall inte helt igenbommad i snoken. Men istället så svider det i näsan. Men hellre det då.
Men men, så är det. Ber till gud bara att Lova inte kommer åka på detta. Usch och fy säger jag bara. Jävla årstid!!
Iallafall, idag har jag jobbat som vanligt. Jobbar ju ungefär 5 dagar i veckan. Trivs fortfarande hur bra som helst på jobbet och ser alltid fram emot att få jobba.
Lovas kusin Stella med familj har varit här på lite hamburger grill ikväll. Det är en sådan rolig ålder nu för Lova. Kusinen är ju 2 månader äldre och nu ser man hur dom leker med varann. Dom härmas, springer, hoppar, dansar och tjoar. Så jäkla söta är dom.
Annars har det inte hänt sådär jätte mycket den sista tiden. Älskar iallafall att värmen börjar komma sakta men säkert. Har en jädrans massa bilder som jag vill lägga upp på Lova. Tänkte sätta mig en dag och gra det nu i veckan. Det som är så tråkigt på blogg.se är att man bara kan ladda upp 1 bild i taget. det hade varit så smidigt om man kunde ladda upp åtmisntonde 10 åt gången. kanske kommer till framtiden?
fast nu blev jag jtte sugen på att fixa lite på utseendet så kanske att jag lägger lite tid på det nu då.
