Måndag

Och så var det måndag igen.. Man hänger liksom inte med längre. Jag ligger alltid en dag efter. Så när det är tisdag så tror jag det är mpndag osv. Förrvirrad är bara förnamnet.

Idag var jag ledig. Men jag skulle in och besiktiga saaben vid 10. Så jag lämnade Lovis hos hennes gamlamormor och gamlammorfar vid tio för att slippa konka och springa efter henne där. Jag hade med henne sist när jag besiktigade volvon. Hon var då väldigt nyfiken och ville ner och krypa (hon kunde inte gå då) på den smutsiga marken, skrek och var arg. Nej så denna gången fick hon inte följa med.

PÅ tal om Lova. Vad har hänt med min snälla tös??! Sen hon har börjat på dagis så har hon börjat ta för sig lite mer. Hon låter inte andra barn behandla henne hur som helst eller göra vad som helst mot/med henne längre. Hon blir arg och säger ifrån. Detta tycker jag är jätte bra, men det gäller även här hemma. Om hon inte får som hon vill s¨å skriker hon, gråter, stampar i golvet och kastar saker. Hon kan också gå fram och slå till mig i ansiktet. Har hänt ungefär 2 gånger men ändå.. Jag har ju hört att vissa barn kan bete sig såhär när de börjat på dagis. Typ som att hon ska beklaga sig lite, och göra lite "revolt". Även fast hon trivs som fisken i det blåaste vatten där. Men jag hoppas lite på att det är en fas. Då går det snart över. Men det gäller att vara konsekvent. Att nej är nej och bra är bra. Man får hålla fast vid det man säger.
ja ibland är det lite tufft. Om hon tillexempel vill ha min telefon, och jag säger att hon inte får det. Så kan hon hålla på och skrika hur länge som helst utan att ge sig. Så det gäller att inte jag heller ger mig utan står fast vid att hon iinte får den. och ibland orkar man helt enkelt inte. man vill liksom inte bråka.. Men vi försöker iallafall vara så konsekventa som möjligt. Och verkligen berömma henne när hon gör något bra. Även om hon typ slår hunden, och jag säger att hon inte får göra så så brukar hon klappa hunden sen och då får man verkligen berömma. För jag tror det är såhär: Barn som får mycket berömm när dom gör något bra kommer tillslut tycka det är meningslöst att retas och göra dumma saker som gör att föräldern blir irriterad.
Som att Lova alltid alltid alltid ska vara vid hundmatskålarna och pilla och äta. Där är vi super konsekventa och säger alltid till henne-. men ändå är det liksom roligt för henne att retas. Men om hon går undan ifrån skålarna när jag säger det till henne så berömmer vi henne alltid. Då tror jag att hon snart i slutändan kommer tycka det är roligare att göra saker som gör att hoon får berömm.
det är iallafall vad jag tror och försöker med.

Nu borde jag egentligen ligga i sängen och sova. Ska upp kvart i sex imorn för att jobba. Men jag är så hungrig och blev så plötsligt augen på en majskolv så jag var ju bara tvungen att koka upp en sån. och nu tror jag den är klar så nu ska jag smaska i mig den och sen sova gott.


Världens sötaste lilla busunge <3


Kommentarer
Postat av: Anonym

Antar att det är trots! Bara vänta ni, det är en period av många :)

2012-02-28 @ 08:34:55
Postat av: Anonym

Jag kommer ihåg en liten tjej som jag skulle kunna beskriva exakt med samma ord, en liten Sara på 90-talet! Hur konsekvent man än var fick hon oftast sin vilja igenom... :) Hon tröttnade inte i första laget, 1-års trots, 2-års trots, 3-års trots....13-14-15 års trots. Och en härligt tjej är hon idag!



Många kramar



2012-02-28 @ 18:33:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0