saraelisaabethkalnins

Hej kära du!
Tack för en jätte bra blogg, som jag läser varje dag =).
Tänkte höra lite om livet som mamma och familj blev som du tänkt?
Hur ser du på framtiden med Lova?
Ser du ifall Lova liknar någon utav er i personligheterna?
Hur hittade du din snygge pojkvän hehe =)?
Från Lisa Helsingborg


Hej Lisa!
tack för kommentaren. Tycker det är så roligt att svara på era frågor ni har ibland.
tar frågorna en i sänder.

Livet blev inte alls som jag tänkt faktiskt, det blev ju givetvis bättre. Det var så svårt att tänka på hur livet skulle bli innan Lova kom. Man förstod liksom inte hur det var att faktiskt ha ett litet barn, vilket ansvar det faktiskt är. Visst man kan fortfarande göra det mesta man kunde innan, om man är lite flexibel. Men vissa saker vill man ju inte göra, och vissa saker går inte. Som tex, hade inte Lova funnits till nu så hade vi säkert tagit en spontan tripp till göteborg och gå på Liseberg. Men nu när älskade barnet finns så får man antingen planera att hon ska med eller så får man fixa en barnvakt. Så det är ju lite mer planer och sånt som jag inte hade kunnat tänka mig innan.
Sen kunde jag aldrig tänka mig denna kärleken och kontakten man har med sitt barn. Så fort jag tittar på Lova så skiner hon upp i ett brett leende, och det är det finaste som finns.
Så det är mycket som jag inte kunde förutspå, men allt är till det bättre som tur väl är.

Framtiden med Lova är inget jag tänker på varje dag. men jag tror LOva och jag kommer ha en speciell kontakt hela livet. Eller jag hoppas på det. Typ som min mamma och jag har.
Men jag tror Lova kommer växa upp till en riktigt snygg tjej, med fötterna på jorden som sin far och med samma vilja och envishet som sin mor.

Ja en sak har jag märkt med Lova. Hon är jäkligt envis. Det sa till och med läkaren på 5 månaders kontrollen, att Lova var liksom bestämd med blicken. Man liksom ser precis vad hon vill, och får hon inte som hon vill så ryter hon till. Jag kan väl inte sticka under stolen med att hon har fått det ifrån mig. För jag är likadan. Vill jag något, så ser jag till att det blir så. Som med skolan och slutbetyget. Det hade jag sagt från första stund att jag skulle klara skolan och få slutbetyg, och så blev det. Så det är ju inte bara en nackdel att ha en vilja som stål.
Sen är hon ganska tålig. Om hon eller jag eller någon annan råkar göra något som kanske gör lite ont så säger hon oftast inte ett ljud. Det vet jag inte vem hon fått det ifrån för både johan och jag är ganska gnälliga med smärtan haha.

Haha, ja visst är han snygg?
Åh! Johans och min historia är faktiskt rolig, så jag berättar gärna den.
Det var för 5 år sedan som vi först träffades. För då dejtade jag hans äldre vän Ted. Men det slutade vi med ganska fort då vi insåg att ålderskillnaden var för stor. Så då tog Johan chansen. Han började skriva till mig ifrån massa olika nummer, men tillslut fick jag reda på att det var han.
Vi började träffas ett tag, som vänner och vi hade riktigt roligt.
Sen dagen före min skolavslutning då jag skulle sluta sjuan så skrev johan:
Imorgon är det ju skolavslutning och då brukar jag dela ut rosor till de folk jag känner.
Om jag ger dig en ros så vill jag endast vara din vän.
ger jag dig två rosor så vill jag ha det som vi har det nu.
Ger jag dig tre rosor så älskar jag dig och vill vara tillsammans med dig.
Dagen efter kom han fram till mig, hängde tre rosor över min hals och viskade att han älskade mig!

ja det är en historia att berätta för barnbarnen sen haha.
Hoppas du fick svar på dina frågor, annars får du fråga mera! Som sagt, tycker det är kul att svara på frågor, och gör det mer än gärna!


Johan & jag som firar hans bror -06

Jag, Johan och johans brors tjej Emelie -08

Johan HATAR att vara med på bild, men gud vad jag älskar denna karl! <3