saraelisaabethkalnins

Hej kära du!
Tack för en jätte bra blogg, som jag läser varje dag =).
Tänkte höra lite om livet som mamma och familj blev som du tänkt?
Hur ser du på framtiden med Lova?
Ser du ifall Lova liknar någon utav er i personligheterna?
Hur hittade du din snygge pojkvän hehe =)?
Från Lisa Helsingborg


Hej Lisa!
tack för kommentaren. Tycker det är så roligt att svara på era frågor ni har ibland.
tar frågorna en i sänder.

Livet blev inte alls som jag tänkt faktiskt, det blev ju givetvis bättre. Det var så svårt att tänka på hur livet skulle bli innan Lova kom. Man förstod liksom inte hur det var att faktiskt ha ett litet barn, vilket ansvar det faktiskt är. Visst man kan fortfarande göra det mesta man kunde innan, om man är lite flexibel. Men vissa saker vill man ju inte göra, och vissa saker går inte. Som tex, hade inte Lova funnits till nu så hade vi säkert tagit en spontan tripp till göteborg och gå på Liseberg. Men nu när älskade barnet finns så får man antingen planera att hon ska med eller så får man fixa en barnvakt. Så det är ju lite mer planer och sånt som jag inte hade kunnat tänka mig innan.
Sen kunde jag aldrig tänka mig denna kärleken och kontakten man har med sitt barn. Så fort jag tittar på Lova så skiner hon upp i ett brett leende, och det är det finaste som finns.
Så det är mycket som jag inte kunde förutspå, men allt är till det bättre som tur väl är.

Framtiden med Lova är inget jag tänker på varje dag. men jag tror LOva och jag kommer ha en speciell kontakt hela livet. Eller jag hoppas på det. Typ som min mamma och jag har.
Men jag tror Lova kommer växa upp till en riktigt snygg tjej, med fötterna på jorden som sin far och med samma vilja och envishet som sin mor.

Ja en sak har jag märkt med Lova. Hon är jäkligt envis. Det sa till och med läkaren på 5 månaders kontrollen, att Lova var liksom bestämd med blicken. Man liksom ser precis vad hon vill, och får hon inte som hon vill så ryter hon till. Jag kan väl inte sticka under stolen med att hon har fått det ifrån mig. För jag är likadan. Vill jag något, så ser jag till att det blir så. Som med skolan och slutbetyget. Det hade jag sagt från första stund att jag skulle klara skolan och få slutbetyg, och så blev det. Så det är ju inte bara en nackdel att ha en vilja som stål.
Sen är hon ganska tålig. Om hon eller jag eller någon annan råkar göra något som kanske gör lite ont så säger hon oftast inte ett ljud. Det vet jag inte vem hon fått det ifrån för både johan och jag är ganska gnälliga med smärtan haha.

Haha, ja visst är han snygg?
Åh! Johans och min historia är faktiskt rolig, så jag berättar gärna den.
Det var för 5 år sedan som vi först träffades. För då dejtade jag hans äldre vän Ted. Men det slutade vi med ganska fort då vi insåg att ålderskillnaden var för stor. Så då tog Johan chansen. Han började skriva till mig ifrån massa olika nummer, men tillslut fick jag reda på att det var han.
Vi började träffas ett tag, som vänner och vi hade riktigt roligt.
Sen dagen före min skolavslutning då jag skulle sluta sjuan så skrev johan:
Imorgon är det ju skolavslutning och då brukar jag dela ut rosor till de folk jag känner.
Om jag ger dig en ros så vill jag endast vara din vän.
ger jag dig två rosor så vill jag ha det som vi har det nu.
Ger jag dig tre rosor så älskar jag dig och vill vara tillsammans med dig.
Dagen efter kom han fram till mig, hängde tre rosor över min hals och viskade att han älskade mig!

ja det är en historia att berätta för barnbarnen sen haha.
Hoppas du fick svar på dina frågor, annars får du fråga mera! Som sagt, tycker det är kul att svara på frågor, och gör det mer än gärna!


Johan & jag som firar hans bror -06

Jag, Johan och johans brors tjej Emelie -08

Johan HATAR att vara med på bild, men gud vad jag älskar denna karl! <3

Slänger in en bildbomb på Lova när jag ändå är i farten!










JAG BARA ÄLSKAR DETTA BARN! <3<3

Här hemma är det sjukstuga för hela slanten.
I onsdags fick ova 5 månaders sprutorna vilket givetvis gav henne lite feber under kvällen. Den stannade dock på 38 så det var ingen fara. Värre var dagen efter 39,6! Hon orkade knappt stå upp stackarn. Febern häll sig där omkring ungefär hela dagen. MEN jag fick inte i henne varken mat eller vätska. Hon bara total vägrade. Jag till och med bara hällde vatten i munnen på henne och hoppades att hon skulle få i sig något, men hon bara hostade stackarn.. Så tillslut ringde jag rådgivningen. Jag fick då rådet att under en timme så skulle jag ta en blöt handduk och badda henne över hela kroppen var 5e minut, och emmelanåt försöka få i henne vätska. Så jag gjorde detta och febern gick ner en hel grad, (hon fick en alvedon också). Men ingen vätska knappt.
Tillslut kom Johan hem efter jobbet och han lyckades faktiskt få i henne både vätska och lite mellanmåls puré.
Sen kändes allting bra under hela kvällen, men sen på natten hände ngt. Lova bara gallskrek hela hela natten.. Gick inte att trösta henne utan hon var så otroligt ledsen. jag har faktiskt aldrig sett henne sådan. Det värkte som tusan i mammahjärtat att se henne så förtvivlad.
Morgonen efter hade hon 38, men hon både åt och drack. Febern sjönk snabbt till 37,6.

Så på fredagen var hon helt frisk, emn då var det min tur. Under dagen var jag så otroligt allergisk. Halsen svullnade igen och näsan var täppt. jag fick knappt i mig någon luft. Så jag gick och la mig, vaknade mitt i natten och frös som en gris.
På morgonen hade jag 39,6 graders feber.. Gud, jag var helt död här hemma. Orkade inte stå på benen. Nej fy säger jag bara.
Men på kvällen gick febern ner lite, så den stod på 38,4.
Idag är jag feberfri men är ändå slut i kroppen?
Johan åkte och fiskade i morse och lämnade Lova hos sin farmor. Inte bra att någon av dom är här hemma just nu..

Men idag när jag måt lite bättre har jag passat på att städa.
Nu tänkte jag slänga lite sopor och gå ut med hunden sen vila lite.


Lova myser med sin moster <3

Lillan är stor nu! Hela 5 månader, och utvecklas med stormsteg..

Tycker hon är i en bra ålder nu och behöver inte bli större haha.
Hon är 65 cm lång och drygt 6300 g väger hon nu. Tänk, 15 cm längre och 3200 g tjockare än för 5 månader sedan.
Hon har verkligen förändrats på bara ett par dar. Hon vänder sig nu från mage till rygg och rygg till mage. Snurrar hela varv har hon också gjort ett par gånger.
Hon lyssnar även till namnet Lova och namnet Lovis som jag alltid kallar henne.
Pratar gör hon för fullt och testar rösten.
Fötterna är favoriten. är hon uttråkad i babygymet så klär jag bara av henne naken så roar hon sig där lätt en kvart.
Äter gör hon också. gröt morgon och kväll samt mellis mitt på dagen då hon får frukt puré.
Sen blandar jag ju ersättning och välling, så nu oroar jag mig inte längre ifall hon får i sig den näring hon behöver.
Sitta kan hon inte riktigt ännu. Men hon sitter väldigt bra om man bara håller i henne lite lätt. men det kommer i sinom tid, ingen brådska.
Sen tar hon sig nästan fram på golvet. Eller hon gör faktiskt det men inte med riktiga kryptag utan mer ålar. fast det går väldigt sakta ännu, men som sagt, med henne storm utveckling så går det nog undan.
Skrattar gör hon dagligen och det finns inget härligare än babyskratt.
Rutinerna är också bättre nu. jag vet när hon ska äta, sova och när hon är på sitt bästa humör.

Just nu sitter hon hos sin far och myser. Egentligen skulle hon sovit för en halvtimma sen men hon är ganska pigg så hon får vänta lite till.

Detta var en liten uppdatering om min älskade dotter. Finns egentligen tusen saker jag skulle kunna skriva, men som kanske inte inresserar någon annan än föräldrarna haha.

Nu ska jag ringa ett nervös och viktigt samtal!


Med gråten i halsen så har tyvärr mina bilder ifrån kameran försvunnit så det finns bara gamla bilder på Lova..