saraelisaabethkalnins

Ganska dålig uppdatering nu men det har hänt en del och vart så mycket så jag har inte orkat blogga.

På långfredagen kl halv åtta på kvällen skulle jag ut med hunden efter att vi vart hos familjen Edin hela dagen och firat Milo 5 år. Så jag tog Donna och gick till skogsrundan.
Väl inne i skogen kommer två män i 25 års åldern. Den ena var utländsk och den andra svensk med skåne-dialekt. Skåningen vill ha min mobil men jag tar den i famnen och springer. Dom kommer ifatt mig och puttar mig så jag flyger en bra bit och landar med huvudet på ett träd som fällts över marken. Då sparkar dom mig på knät.
Jag tittar upp och får syn på Donna som kommer i full fart, morrar och har rest ragg. Då blundar jag och tänker att nu kommer dom sparka ihjäl hunden. Men då försvann dom plötsligt. Dom blev rädda för hunden.. Donna stannar och börjar nosa på mig och då tittar jag upp och ser att dom är borta.

Jag ligger där i nån min i total chock tillstånd innan jag reser mig. Men jag kommer inte så långt innnan benen viker sig och jag ramlar ihop. Då ringer jag Johan. Men eftersom att jag bara gråter och andas hysteriskt så får jag bara fram att jag är i skogen. Han tar Lova och sveper in henne i sin snuttefilt iklädd bara pyjamas och springer ut.

Väl framme hos mig försöker han prata med mig, men jag får bara fram att det var två män. Då tror Johan att jag har blivit våldtagen så han frågar om jag är kapabel till att ta Lova och gå hem så han kan försöka springa efter männen. Men jag darrade som ett asplöv och kunde knappt gå själv, och dessutom så vågade jag inte det. Så han följer mig hem, springer över till grannarna och säger till emelie: Ta Lova och gå över till Sara! Micke kan du springa??

Så Emelie kommer över och undrar vad som hänt medans Johan och Emelies pappa Micke springer ut i skogen och letar. Efter ett tag kan jag börja berätta vad som hänt och då går vi över till henne. Och då ringer Martin (emelies pojkvän) poilisen och efter tio min är dom där.

Resten är ganska suddigt, men polisen frågar en massa och jag försöker svara för bästa förmåga. Vet inte om mina singnalement var så bra för jag såg inte så mycket innan jag började springa.
Det var iallafall massa poliser och hundpatruller som letade, men inte fick tag på dom.

När jag låg där på marken så gick det tusen tankar i mitt huvud. Jag trodde att jag aldrig skulle få se Lova igen..
Nu i efterhand har jag också tusen tankar i huvudet. Tänk om Lova hade vart med? Tänk om Donna aldrig hade kommit? Tänk om jag inte hade haft mobilen uppe när jag gick ut i skogen?
Ja jag vet inte riktigt när jag kommer bli återställd igen.
Är jag aktiverad under dagen så tänker jag inte så mycket på det, men på kvällen kommer allt ifatt mig. Speciellt nu. Johan är iväg och jag är ensam hemma. Dörren är både låst och haspad, och ändå är jag rädd.

Lova är inte heller riktigt som hon ska. Jag tror hon känner på sig min rädsla och oro. Hon somnar inte som hon ska på dagarna eller kvällarna, och hon är allmänt tjurig. Antingen är det de eller så är det om någon fas hon gått in i. Vilket som så kan jag inte sjunka för detta. Jag måste vara med i verkligeheten och vara en mamma! Detta ska inte förstöra mitt liv.

Men jag kan säga så här: Även fast jag hade väldans tur i oturen att Donna kom och faktiskt räddade mig, så är detta det absolut värsta jag vart med om.. Man tror aldrig att sånt ska hända en..

Hur som helst så tänkte jag bjuda på lite nya bilder..