saraelisaabethkalnins

 

Idag vart det dagen D. Dax för ultraljudet.
Jag måste erkänna att jag inte sovit så bra inatt, vaknade 5 och steg upp sex vilket var ett par timmar innan jag egentligen skulle upp. Men jag var helt enkelt för nervös för att kunna sova.
Vad jag var nervös över var ju egentligen inget, men mitt liv har ju inte direkt gått på räls. Jag har haft mycket motgångar, och nästan varje gång något bra och spännande händer mig så händer genast något sämre.. Så jag var jätte rädd att vi skulle upptäcka något fel eller handikapp eller liknande, eller att barnmorskan skulle upptäcka 2 barn istället för ett. Missförstå mig inte nu. Självklart har jag inget emot handikappade barn, men skulle jag själv vid denna ålder kunna ta hand om ett barn som kräver mycket mer psykiskt än ett friskt? Och givetvis så skulle jag acceptera om det skulle vara två barn, men samma sak där. Kan jag ta hand om två barn vid denna ålder? Men skulle man få något utav dem svaren så hade jag fått handskas med det och helt enkelt lära mig leva med det. Så jag var ganska nervös idag.

Men det visade sig att inuti mig låg ett alldeles friskt och livligt litet barn. Den hade alla kroppsdelar på plats och man såg verkligen den lilla människan. Fick även se lite på 3D, och det var verkligen jätte häftigt. Dock kunde hon inte med säkerhet avslöja barnets kön. Men hon hade lite gissningar om vad hon trodde. Men eftersom hon verkligen inte var 100 så kommer jag inte skriva ut det här, utan ni får helt enkelt vänta precis som jag till den 22a december då lilla Pyret ( jag har nu döpt barnet ill Pyret under tiden den finns i magen, det var min käre moster som gav mig det gulliga förslaget )ska komma. Och efter denna händelse så känns allt mer verkligt både för mig och Johan. Och vi kommer bli så grymt stolta föräldrar till detta barn.




Pyret hade livliga rörelser, och h*n även vinkade åt oss. Den bytte ställning också hela tiden så barnmorskan hade lite svårt att mäta osv. Men glad är jag att du rör på dig. Det visar bara att du mår bra och har det bra.

Nu kommer jag vara som 6 år igen, längta något så fruktansvärt till jul. Men inte på tomten..