saraelisaabethkalnins

Tänk att hela 39 veckor har gått.. Jag vill ju inte säga att tiden har gått fort, för det känns som en hel evighet sen jag fick det fantastiska plusset på stickan. Jag har hela tiden tagit vecka för veck för att tiden skulle kännas fortare, och nu är det bara en vecka kvar. Dock har jag på känn att Pyret inte kommer titta ut innan julafton, och allt detta för att retas med sin mamma. Men det är iallafall inte mer än 3 veckor kvar, och det är ju egentligen en jätte kort tid jämfört med dessa 39 veckor som gått. Fast denna sista väntan är verkligen värst. Att ligga och veta att Pyret kan komma när som är både spännande men samtidigt jobbigt. Man blir lite halvt galen här hemma. Under dagarna väntar man på att vattnet ska gå, eller så kollar man upp tecken på att slemproppen går. Vid minsta lilla sammandragning så hoppas man att det ska utöka sig till riktiga värkar, och alltid blir man lika besviken när sammandragningarna istället går över.. Men det väsrta utav allt är att det är riktigt tungt nu. Så fort jag är uppe och går så känner jag hur Pyret trycker neråt och det resulterar alltid i att jag blir förbannat kissnödig. Mitt humör är lite svackat också. Lätt irriterad och små grinig hela tiden tycker jag. men jag gör mitt bästa för att det inte ska gå ut över de oskyldiga, så som Johan. Fast jag kan stolt säga att jag är mycket pigg för att vara i vecka 39. Idag har jag sprungit runt på stan, och jag går fortfarande i skolan.
Nej nu längtar jag verkligen. Jag vill bli mamma nu.

Spjälsängen står i sovrummet bäddad och klar, skötbordet är upphängt på väggen i badrummet full utav blöjor & BB-väskan är packad och klar. Vi är redo, så kör igång nu :)