Bebis <3
Och i lördags så gick vi in i vecka 15 förresten.
Så snart är det dax för ultraljud. Och jag hoppas så på ett 3D ultraljud som sägs vara så häftigt!
Pikar..
Johan och jag älskar varann jätte mycket, och vi ser en ljus framtid tillsammans. Och detta är något som påverkar mig och Johan, ingen annan. Vill ni inte vara med och tycka att detta är OK eller iallafall acceptera det så är det okej för mig. Jag klarar mig utan er. Men snälla, antingen så säger ni det till mig, eller så säger ni inget alls.
Men sitt inte och säg att du/ni tycker att detta ska bli jätte roligt, spännande och allmänt bra om du/ni inte tycker det. Jag vet att jag är ung, och jag vet att många har svårt att acceptera det. Och det gör inget för mig.. Men jag blir så trött och ledsen när jag ser och hör dem pikar som är riktade emot mig. Speciellt när detta kommer ifrån mina nära & kära, som till mig säger en helt annan sak.
Men ni som faktiskt tycker att detta ska bli spännande & roligt och allt därtill, och visar detta helhjärtat, ni är väldigt viktiga för mig!! Det är ni som stöttar mig, och ger mig självförtroende, vilket jag absolut måste ha!! Jag måste kunna känna att jag kan ta hand om mitt barn. Och det har jag alltid kännt. Tills nu..
För dessa pikar gör att jag snart börjar tro på dem. Vilket jag inte borde. För inuti mig så vet jag att Johan och jag kommer bli lika jävla bra föräldrar nu, som vi skulle blivit om vi fått barn vid 30!!
Och jag vill nämna en sak till: Linda, Sofie och Johan, tack för allt stöd som jag får av er! Tack för att ni helhjärtat ger mig bättre självförtroende och får mig att minnas varför jag tog detta beslutet. Ni är guld värda <3
Nu sitter jag och njuter utav filmjölk & havrepuffar som jag förövrigt fått en liten dille av =).
I detta inlägg har jag syftat på vissa personer. Så ni som inte känner er träffade har nog ingen rätt att göra det heller. Men ni som gör det ka ju försöka ta åt er och se in i mitt perspektiv istället för att leva på 1700 talet..
Glömsk?
Alltså jag har blivit fruktansvärt glömsk!!
Som imorse, då hade jag glömt bort att katten skulle in för kastrering, och så glömde jag bort vad jag gjorde igår!! Kom inte ihåg någonting förren ett tag efter.
Så dagens fråga lyder:
Kan man vara glömsk pga graviditet?
Ryktet är sant
Runt den 25:e december kommer Johan och jag få vår efterlängtade lilla bebis.
Och jag sitter här och funderar på vad och hur jag ska skriva, men jag finner inga ord.
Detta är det bästa och mest otroliga som hänt mig. Jag kan ännu inte riktigt förstå vad som händer inom mig, men det känns så otroligt bra detta.
Och ja jag är ung ( för jag vet att ni tänker på detta ). Men hur Johan och jag än vänder och vrider så ser vi ingen anledning att vänta.
Vi båda är väldigt förväntansfulla och lyckliga över detta, och jag kan säga att jag är väldigt glad att det är Johan och jag som ska ha barn.
Jag kan inte tänka mig en bättre pappa till mitt barn än Johan.
I lördags gick vi in i vecka 14.
Detta händer vecka 14:
Det lilla barnet är inne i en intensiv tillväxtfas som sträcker sig fram till vecka 22. Den blir allt starkare och dess rörelser allt mer målmedvetna.
Nu orkar barnet hålla upp sitt huvud en liten stund. Dess hand kan gripa, om än lite fumligt och foten kan sparka. Benen är längre än armarna och en del barn har hår på huvudet. Fostervattnet nybildas hela tiden fram till fullgången tid.
Du är förhoppningsvis inte lika trött och illamåendet har troligen släppt helt. Din livmoder når en bit ovanför blygdbenet.
Din kropp fortsätter att förändras. Magen blir allt större, du blir lättare anfådd och din puls slår lite fortare än den annars brukar göra.
De flesta kvinnor upplever trots det att dem börjar må riktigt bra nu när dem vant sig vid graviditeten och alla hormoner.
Väntan är fortfarande lång, men tiden rullar på ganska snabbt nu för att det är sommarlov.
Under min graviditet har jag mått ganska dåligt.
Jag har haft illamående, yrsel och svårt att gå ibland. Men nu så har det mesta avtagit, det ända är att jag kan känna mig ganska tung i benen ibland.
Denna bloggen kommer nu att främst bestå av allt som händer kring barnet och graviditeten och senare det kära lilla barnet. Kom ihåg att denna bloggen är till för att jag ska kunna gå tillbaka senare i livet och minnas av detta som jag skriver nu. Detta är som min lilla dagbok..
Jag har också kommit på vad jag ev ska tatuera: Dont bother me with facts - I´ve already made up my mind
