Jag lever
Förlåt för blogg-uppehållet men som ni säkert förstår så hade jag massa annat att prioritera.
Men jag ville bara komma in här nu och skriva att jag lever och jag mår bra. Oerhört bra faktiskt. Även fast jag inte trodde det precis då så vet jag nu att detta var det bästa som kunde hända. Det fanns liksom inget kvar utav oss, tråkigt nog så händer det ju så ibland. Det var mest tjabb, klagomål och gnat den sista tiden. Sen hade väl han kunnat kämpa lite mer än vad han gjorde kan jag tycka, men nu känner jag bara att det fanns nog inget att kämpa för. Jag är väldigt lycklig.
Och Lova mår bra under omständigheterna. Jag lever varje dag med det dåliga samvetet som kommer med en seperation. Varken Johan eller jag lider utav detta utan det är bara Lova som kommer göra det, även att hon inte gör det nu.
Vi har delad vårdnad och det fungerar jätte bra. Vi är absolut inte osams utan pratar jätte bra med varann allt vad det gäller Lova.
Någon skrev och frågade vad som hände till att vi gjorde slut.
Och det var nämligen så att Johan hade fått känslor för en annan. Lovas gudmor. Det var väl mest det som tog hårt då faktiskt. Svek och lögner typ. Men nu känner jag bara att kan dom vara lyckliga ihop så önskar jag dom verkligen all lycka. Jag är ju inte lycklig med Johan så då hoppas jag någon annan kan vara det. För han är en bra kille, det är han.
Men men så är läget just nu. Har mycket att göra här i huset, jobbar mycket och har Lova på halvtid så jag går nog igenom den tuffaste perioden som kommer existera i mitt liv. Tänk att missa halva ditt barns utveckling?? Hm, jag måste lära mig att anpassa mig. Ha ett liv när jag har henne och ett liv när hon är hos pappan. Det kommer nu i sinom tid men nu är det väldigt tufft. Jag känner mig aldrig hel utan henne. Hon är ju anledningen till att man stiger upp på morgonen, lagar middag, jobbar och allt sånt. Men det kommer bli bättre snart. Hoppas jag!!
Nej nu ska jag lägga mig. Lova är hos mig nu så jag kommer somna gott.
